emmaloveds

Några starka gympa minnen genom tiderna:

Godnatt allesammansssss♥

Nu ska jag ta och laga mig en varm choklad med grädde och fram med franska böckerna, prov imorgon..:/

Har ni någon tänkt att ni vill så himla mycket men ni känner att ni inte räcker till. Att ni har många vänner men inte räcker till åt någon, man är en bra vän men inte tillräckligt bra? Eller att man har en dröm man kan uppfylla den men man räcker inte till, folk kanske tycker att man är snygg men man räcker inte till. Eller att de är intresserade av en men sen när man börjar umgås så räcker manhelt enkelt bara inte till. Man är inte lika bra som personen trodde, det finns ett ord för det, besviken. Jag hatar ordet besviken, det är det ordet som sårar en mest, jag är inte arg jag är besviken. Man kan se i folks ögon när de kollar på en att de är besvikna, det är det värsta när folk förväntar sig saker om en och så träffas man och umgås lite, så kolar man in i dens ögon allt man ser är massa besvikelse. Man undrar vad det är för fel, man klandrar sig själv fast en man inte har gjort något. Man tänker fan om jag bara hade gjort så eller sagt så istället för så. Men vet ni, det spelar ingen roll för vad man än säger hur mycket man än försöker finns det alltid någon som har för höga förväntningar på en. Det är inte ditt fel, det är inte personens fel, det är inte någons fel. Jag vet inte vart jag vill komma med det men var bara tvungen att skriva av mig lite (mycket).